2013-11-24
20:40:00
L
Stressat tog jag mig ut ur kontrollrummet efter en kort diskussion med Kellan. Vi hade båda kommit överens om att jag skulle kunna få oss båda levande ut ur denna helvetesbana.
"Janell.. " Sade jag lågt när jag gått in i rummet med ansiktet mot hennes rygg.
"I'm here to help you, okay? But then you'll seriously need to listen to me, because, now that we both entered.. There's no way that we are getting out alive without working toghether. " om hon inte lyssnade nu och började avkoda systemet inom... max 40 sekunder.. skulle vi brinna inne.
Vem det var som egentligen byggde källaren i det här huset, var oklart för mig och alla andra också. När jag flyttade in, hade jag precis som Janell, omedvetet startat banan och det var knappt att jag kom levande därifrån. Efter det hade jag gjort allt i min makt för att leta upp arkitekten och de förra ägarna, men precis som väntat, var de spårlöst försvunna. Nu var jag alltid tydlig med mina lärlingar så att de inte går in i rummet, om de inte var redo. För det finns ingen stoppknapp, och av någon anledning, hur vet jag inte.. så ändrades förutsättningarna efter varje omgång.
"you got around-.." jag tänkte efter nu.. Hur länge hade jag varit försvunnen i mina tankar? kankse 11 sekunder..? "..30 sekonds.. TOP.. To decode the lock. Or, letting us burn alive. Are you ready? Have you ever tried to crack a code before?" Aningen stressat gick jag fram till henne och tog tag i hennes hand och placerade den på kodlåset.
Intensivt tittade jag in i hennes ögon.
"Concentrate, and breathe."
Kommentera inlägget här:
