2014-11-09
17:53:14
L
Nervöst tittade jag mig omkring i rummet, desperat efter en flyktväg innan jag uppgivet insåg hur jag var tvungen att möta den man som nyss uppenbarat sig framför mig.
"Well, it s-sure indeed is a pleas-sure sir, but I did not intend to disturb you, so I-I may best be of" stammade jag klumpigt och försökte vända på klacken. Vilken idiot jag hade varit naiv nog att tro att det bara var att klampa in på rektorns kontor och tro att man kunde prata på som om det vore en helt vanlig människa.
"No, you will stay." fortsatte Professor Snape, utan att ge utrymme för protester. "I am sure that whatever you wished to tell me are important."
Nu fanns det defentitivt ingen återvändo längre. Helvete.
"I kinda... thought about earlier this morning... and I never wanted to come out as such a bitch." Jag pausade, osäker över hur jag skulle forsätta. "But, I came to realise that if you haven't found someone else to help you with your son, I could... maybe.. try?"
Kommentera inlägget här:
