whenthewordsarewritten.blogg.se

    Som så många gånger innan ångrade jag mig så fort Snape klev in i rummet. Hans bitterhet gentemot mig var tröttsam och jag hade verkligen hoppats att han skulle uppskatta mitt försök att hjälpa till. Dock så kan jag erkänna att jag inte var den trevligaste emot honom när han följde efter mig innan idag. Han ville bara skydda sin far från att verka som en hemsk man på samma sätt som jag var rädd för att min familj skulle misstolkas. Det tog emot att ens tänka tanken, men just i den stunden var vi kanske inte så olika.

   Bläh, jag fick kväljningar. Vad är det för luft i detta rummet som fick mig att tänka så hemska tankar?

   "Well.. It's a pleasure to see you to Eugene." Sade jag och log mitt oskyldigaste leende. Jag kände verkligen att han, med den hemska attityden, förtjänade lite hjälp nu. Tyvärr så hade jag dock inte glömt bort vad han hade sagt till mig innan. Förhoppningsvis så skulle jag fortfarade leva vid slutet av terminen.