whenthewordsarewritten.blogg.se

   Med rask takt tog jag mig igenom korridorerna, noggrann med att undvika att möta blickarna de andra eleverna gav mig. Tankarna susade genom mitt huvud när jag försökte lista ut hur jag skulle formulera mig på ett förståerligt vis. Vad var det ens jag skulle säga? Hej rektorn.. jag fick precis en insikt om att din son kanske inte är ett sådant misshandlande monster som jag trott hela mitt liv och om jag kan hjälpa honom att bli en bättre människa kanske det inte är helt omöjligt. nja... Jag tror inte det.

   Varför skulle någon, om än så rektorn, vilja ha något att göra med mig? Jag, en så oextraordinär individ utan något att erbjuda? Med ens stannar jag, osäker på om jag skulle fortgå eller ej. Kanske har han redan hittat någon bättre.. Någon vacker, populär, älskad tjej, som verkligen kunde lyckas. 

   "Well, what a pleasure to see you here twice in one day, Lauralie" en röst avbröt mig i mina tankar och jag inser obekvämt att jag faktiskt befann mig inne på rektorns kontor.