whenthewordsarewritten.blogg.se

2014-11-09
22:16:02

S
Min blick stannade på Lauralie och hennes leende ansikte, jag kände mig väldigt förvirrad av den blicken hon gav mig. Men jag kunde ändå urskilja hennes illvilja och jag vände blicken till pappa.
"I thought this matter whas done with?" sa jag och mindes tillbaka på vårat förra möte och min fars hårda grepp. Men sen antar jag att vi aldrig riktigt fastslog något men när hon stormade iväg tog jag det som ett mycket starkt nej.
"That is not for you to decide!" Sa han och höjde rösten i varning att jag inte skulle ens våga tänka tanken att få ett utbrott som innan. Jag kände mig lättad att vi åtminstone hade ett bord i mellan oss den här gången. "But after this meeting it is decided that miss. Malfoy shall give you lessons in manners so that you finally learn to act civilised." sa han med nedåtlåtande blick och så mycket smärta sköt igenom mig och jag höll andan en stund innan jag tog ett andetag.
"Why do you never understand that the reason I act like this is because of you? And why do you have to hire someone to raise youre own son?" Sa jag med en kvävd röst men när jag kollade på honom så sköt jag ner honom med anklagelse och ilska. Jag satt rak i ryggen som alltid och försökte se så stark ut som möjligt. Jag tyckte mig se en glimt i hanns ögon, samma glimt som hade mig hoppas så länge när jag var ung, men som alltid försvann den lika snabbt och hanns ansikte blev rött av ilska. Han reste sig ur sin överdådiga stol med hast.
"You do not question me! And you shall spend as much time as possible with miss. Malfoy and learn from her from this time on. And if I hear the slightest roumour of you hurting her ore anyone else from now on you will se how I would raise you. Son!" jag ryggade till och mindes min plats vilket var icke existerande i min faders hjärta. Jag orkade inte ens skämmas framför Lauralie, jag kastade en snabb blick på henne men mindes mig själv och reste mig upp.
"As you wich Mr." Svarade jag blankt och bugade mig kort innan jag vände på klacken och gick mot dörren.

Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: